Direktivet, som är en uppgörelse mellan ministerrådet och parlamentet, innebär att minimiregler införs för brottsoffrens rättigheter. I dag är det stora skillnader i hur medlemsländerna tar hand om dem som drabbas av brott, och för den som utsätts för ett brott i ett annat EU-land är det särskilt svårt att få stöd.

Med direktivet ska brottsoffer ha samma grundläggande skydd oavsett var brottet äger rum eller var man är bosatt.  Det handlar bland annat om att få information om vilken hjälp som man kan få, att brottsutredningar och andra handlingar ska översättas och att man ska få hjälp med tolkning om det behövs.

Med det nya direktivet kommer även familjemedlemmar till den som drabbats att räknas som brottsoffer och därmed ha rätt till hjälp.

Direktivet innehåller också regler för att hjälpa brottsoffer med särskilda skyddsbehov, exempelvis barn, den som drabbas av våld i en relation samt terroroffer och offer för organiserade brott.

När ministerrådet har ställt sig bakom direktivet har medlemsländerna tre år på sig att genomföra reglerna.