Advokatfiskal Nils Leine säger adjö utan att ta i hand när vi skiljs åt i Kammarkollegiets entré. Istället vinkar han med en högerhand som ser jordig ut. Det är pärmarna på den gamla lagboken från 1800-talet som han bär på som har börjat att pulvriseras.
– Vi sitter här varje dag och läser lagstiftning från 1800-talet. Sådan är lagstiftningen utformad just nu, säger han.

Sedan några år tillbaka har Nils Leine och hans juristkollegor på Kammarkollegiet ägnat många arbetstimmar åt att försöka försvara naturens intressen i ett stort antal vattenkraftsmål.

Någonstans runt år 2007 ökade plötsligt aktiviteten hos vattenkraftsbolagen som ville förnya sina tillstånd för att renovera, effektivisera, bygga ut och i vissa fall starta om gamla nedlagda kraftanläggningar. De ekonomiska möjligheterna med det nya elcertifikatsystemet bidrog till branschens plötsliga energi, samtidigt som flera decenniers uppdämda renoveringsbehov hade nått en kritisk gräns.

– Det var ungefär då det började bli bråk, säger Nils Leine.
För det är bråkigt inom vattenkraften. ”Vilda västern” är ett uttryck som flera använder för att beskriva läget inom den bransch som står för nästan hälften (49 procent år 2009) av Sveriges elproduktion.

Vilda västern-jämförelsen passar inte minst för den relativt okontrollerade tillvaro som Sveriges vattenkraftsanläggningar faktiskt för. Landets länsstyrelser har inte några fullständiga register över länens vattenkraftsanläggningar. En orsak är att många anläggningar helt enkelt saknar tillstånd, minimala resurser för tillsyn bidrar också.

Men bråken handlar inte om vikten av kompletta myndighetsregister, utan den stora striden gäller vilka lagar som egentligen ska reglera Sveriges vattenkraft. Naturvårdsverket, Kammarkollegiet och flera andra aktörer framhärdar att 1999 års Miljöbalk även ska gälla vattenkraften.

– Nu när så många ska bygga om, då borde man passa på att ordna upp miljöskadeproblematiken. Det handlar inte om att kräva några orimliga åtgärder, säger Nils Leine.

Vattenkraftsbolagen däremot stödjer sig på en övergångsreglering i Miljöbalken om att gamla tillstånd har rättskraft och inte ska påverkas av den nya lagstiftningen. Det är en säkerhetsåtgärd för branschen, vilket innebär att ytterst få anläggningar omfattas av den moderna miljölagstiftningen med dess krav på att ta hänsyn till biologisk mångfald, exempelvis att leda en del vatten förbi kraftverken och skapa vandringsvägar för fisken.

– Om du kan visa ett privilegiebrev från konungen från 1780 så anser en del innehavare av dessa brev att de ska få driva vattenkraft med stöd av breven. Då handlade det om en mjölkvarn, i dag står där turbiner. Det är ingen tvekan om att det är absurt att vi sitter här och tolkar privilegiebrev från 1700-talet, säger Nils Leine och berättar om hur tavlor nedplockade från slottsväggar har burits in i rättssalen för att utgöra bevismaterial om att kraftverket funnits på platsen sedan hundratals år.

En typisk strid pågår i Jämtland där – kommunägda – energibolaget Jämtkraft vägrar att bygga en vandringsväg för öring när Billsta kraftverk ska byggas upp på nytt. Vattendomen från år 1911 ger bolaget rätt att vägra. Att anlägga en trappa av goodwill-skäl är inte ens möjligt för bolaget, enligt vd:n Anders Ericsson eftersom det skulle likställas med sponsring, säger han i en artikel i Östersunds-Posten. Anders Ericsson som för övrigt även är ordförande för branschorganisationen Svensk Energi.

Per Åsling (C) har varit på besök vid Billstaån tillsammans med en delegation från miljö- och jordbruksutskottet.

Han tycker att staten har tagit för mycket hänsyn till vattenkraftbolagen och att det är dags att se till annat företagande som får stryka på foten, exempelvis turistnäringen som skulle kunna utvecklas om det fanns mer fisk i vattendragen.

– Om inte lagstiftningen fungerar så måste den ändras, säger han.

Och problematiken är inte på något sätt okänd. En utredning fick 2007 i uppdrag att ta fram förslag som skulle ”säkerställa att alla tillståndspliktiga verksamheter har moderna tillstånd i överensstämmelse med de miljökrav som ställs i miljöbalken”.

Men när utredningen ”Vattenverksamhet” kom två år senare valde utredaren Lars Holmgård uttryckligen att inte lägga något förslag om att alla kraftverk som är tillståndsprövade enligt gammal lagstiftning ska omprövas.

Utredaren övervägde även att lägga ett förslag om att de många tillståndslösa vattenkraftverken skulle tvingas söka tillstånd, men avstod sedan.

– Vi har en ny miljöbalk, men lik förbannat hänger den gamla rätten med som en gammal illaluktande rock, säger Oscar Alarik, miljöjurist på Naturskyddsföreningen och en av utredningens många experter.

Dåvarande utredaren Lars Holmgård säger att utredningsuppdraget var en nästintill omöjlig uppgift.

– Vi skulle få vattenkraften att omfattas av den moderna miljölagstiftningen, men samtidigt skulle vi lägga fram förslag på regelförenklingar och det fick inte bli några nya ålägganden för branschen, säger han och tillägger:

– Det går ju inte att både släppa allt vatten igenom kraftverken och samtidigt släppa förbi vatten, säger han.

När Naturvårdsverket lämnade över ansvaret för vattenverksamheter till den nya Havs- och vattenmyndigheten lämnade man också över ett PM till regeringen om de rättsliga problemen kring vattenkraften. Naturvårdsverket listade ett antal förslag på nödvändiga lagändringar.

Men när regeringen nyligen på begäran i en skrivelse rapporterade till riksdagen om vilka insatser som gjorts för vandrande fisk togs inte behovet av lagändringar upp närmare. I stället ska Havs- och vattenmyndigheten nu få i uppdrag att skapa en dialog mellan olika intressen, för ”att få en ökad samsyn kring vattenkraften och fastställda mål”.

Generaldirektör Björn Risinger har ännu ingen uppfattning om uppdraget.

– Det behövs först en dialog med departementet om hur ett sådant uppdrag skulle se ut och utifrån vilka utgångspunkter, säger han och tillägger att det måste koordineras med myndighetens uppdrag att ta fram en nationell miljömålsstrategi för Sveriges vatten.

Gun Åhrling-Rundström, vattenkraftsansvarig på Svensk Energi, är positiv till en ökad dialog, men vill inte kalla nuvarande situation för konfliktfylld.

– Branschen är öppen och ställer sig frågande till att det skulle finnas konflikter mellan branschen och berörda myndigheter. Det finns många goda exempel på miljöförbättrande åtgärder som företagen genomför, säger hon