De finska vargarna är en viktig pusselbit i regeringens långsiktiga arbete för att minska inaveln bland svenska vargar. Men de vargar som invandrar österifrån överlever sällan sin tid i renbetesland. Därför har miljöminister Andreas Carlgren (C) gett i uppdrag till den pågående Rovdjursutredningen att föreslå hur invandrarvargarna kan hållas fredade ner genom renskötselområdet och tänka ut hur en så kallad vargkorridor ska konstrueras.

Vad som egentligen åsyftas med en vargkorridor råder det osäkerhet kring även i de innersta vargpolitiska kretsarna. Andreas Carlgren själv hade inget rakt svar vid den presskonferens när han presenterade uppdraget.
På Naturvårdsverket är svaret svävande. Ruona Burman, departementssekreterare på miljödepartementet, är den som har klarast uppfattning.
– En korridor av åtgärder, säger hon.

Vargen blir märkt med sändare när den passerar gränsen, förklarar Burman. Därefter ska staten hjälpa till att förebygga skador när det går, reparera när vargen har ställt till det och underlätta förflyttningar av renhjordar som hamnar i vägen. Eller med andra ord betala ut ekonomisk kompensation, oberoende från rovdjursersättningen, för de skador som den invandrade vargen orsakar.

Frågan är vad som sker när vargen inte fortsätter söderut som det är tänkt, utan slår sig till ro i renbeteslandet för länge. Men regeringen ser helst att vargen tar sig fram för egen maskin och så att staten slipper bestämma var den ska bosätta sig, enligt Ruona Burman.
Klas Allander, rovdjurshandläggare på Naturvårdsverket och expert i Rovdjursutredningen, förklarar också att det finns fördelar med att vargen vandrar själv, även om det tar tid.

– Att lyfta upp en varg går ju att göra, men att släppa ner den – det är den springande punkten, säger han.
Senast den 20 april i år ska Rovdjursutredningen presentera sina förslag.

Kommittédirektiv 2010:02