Tidigare har Riksantikvarieämbetet velat lätta på det svenska förbudet, eftersom EU ser det som ett handelshinder.

Men arkeologer och historiker är oroliga att detta skulle öppna för plundringar av fornlämningar, i synnerhet på Öland och Gotland.

För att möta dessa motstridiga intressen vill utredningen att dagens lag kompletteras med en tydlig dispensreglering för att överensstämma med EU-rätten och samtidigt ge ett rimligt skydd för kulturarvet.

Enligt förslaget kan länsstyrelsen i framtiden ge tillstånd till dem som ansöker om att få använda metalldetektorer, men endast om de ska användas till annat än att söka efter fornfynd. Enligt utredningen ska i princip ingen få tillstånd på Öland eller Gotland.

Genom att man kan använda metallsökare på andra ställen än vid just fornlämning så faller EU-kritiken om handelshinder, menar utredningen.

Utredningen lanserar också en ny definition på vad som är fornlämning. Endast de lämningar som har tillkommit före år 1750 ska omfattas av fornlämningsskyddet.

Definitionen har kompletterats med en möjlighet att även skydda yngre lämningar efter särskilt beslut. Det ska också bli möjligt för länsstyrelser att upphäva skyddet för en fornlämning.

När det gäller gravar, gravfält och andra begravningsplatser så ska dessa anses som fornlämningar oavsett ålder. Skeppsvrak ska utgöra fornlämning om det kan antas att skeppet förlist före år 1900.