Under de senaste två decennierna har landets universitet och högskolor fått betydligt friare händer när det gäller att själva styra över de medel de tilldelas. Enligt utbildningsminister Jan Björklund (FP) ligger det ideologiska motiv bakom detta: universiteten är till för att ifrågasätta och utforska, inte för att vara lydiga redskap i statens tjänst.

Men det finns gränser även för den statliga välviljan gentemot akademin. Därför finns det också med en del styrda satsningar där staten pekar med hela handen på vilka områden som ska utforskas eftersom vitala ekonomiska eller samhällsintressen kräver det. Dit hör till exempel satsningen på forskningscentret Science for Life Laboratory, som är ett samarbete mellan universiteten i Uppsala och Stockholm.

- Vissa andra styrda satsningar gäller gruv- och mineralforskningen som kanske universiteten inte är så intresserade av men där det finns starka näringslivskopplingar, säger Jan Björklund.

Men huvuddelen av forskningsanslagen ska betalas ut utan några mer specifika krav från statsmakternas sida. Dessa anslag ökar med 600 miljoner kronor år 2014 och med ytterligare 300 miljoner år 2016. Därmed utgör de den största enskilda satsningen i regeringens forsknings- och innovationsproposition.

Sammantaget avsätts omkring 14 miljarder kronor i anslag till Sveriges lärosäten varje år. Sättet på vilket pengarna fördelas blir nytt jämfört med tidigare. En större del av anslagen ska konkurrensutsättas. I dag är 10 procent av anslagen föremål för konkurrens mellan de olika lärosätena. Regeringen föreslår nu att den siffran fördubblas, till 20 procent, motsvarande ungefär 3 miljarder kronor om året.

Det nya är att utvärderingen av forskningskvaliteten förändras. Hittills har måttstocken utgjorts av mängden publiceringar en forskare fått i vetenskapliga tidskrifter. Den metoden anses missgynna vissa vetenskapsområden. Dessutom riskerar den att leda till att forskare enbart satsar på säkra kort och inte ställer nya och djärva frågor i sin forskning, av rädsla för att misslyckas.

- Det är bara forskare som misslyckas ofta som också till slut når de stora genombrotten. Dagens system missgynnar risktagande, menar Jan Björklund.

Alternativet som regeringen föreslår går ut på att svensk forskning regelbundet ska bedömas och granskas av utländska experter och kolleger. Utöver att bedöma forskningens vetenskapliga kvalitet kan det också ingå att uppskatta dess nytta, relevans och förmåga till samverkan med andra discipliner.
En fördel med detta system skulle också vara att olika vetenskapsområden skulle bli bedömda efter samma slags mallar, vilket inte är fallet i dag då naturvetenskapen anses gynnad på bekostnad av humaniora och samhällsvetenskap.

- Den här modellen brukar beskrivas som omfattande och dyr, enligt kritikerna, men jag menar att vinsten överstiger priset, säger Jan Björklund.

Som regeringen meddelade redan i augusti kommer en satsning på att attrahera internationella toppforskare också att ske. Framför allt gäller detta medicinsk forskning och 600 miljoner öronmärks för bland annat forskning om antibiotikaresistens. Dessutom skapas ett särskilt program för att stödja yngre forskare.

Forskningspropositionen, som läggs vart fjärde år, har stadigt inneburit ökade anslag till landets lärosäten. Mellan åren 2000 och 2008 ökade forskningsanslagen med omkring 4 miljarder. Mellan åren 2008 och 2016 kommer ökningen att vara 9 miljarder kronor.

- Anslagen befinner sig på historiskt höga nivåer. Vi väljer att göra detta trots en kärv ekonomi. Det handlar om en strategisk satsning för Sverige, säger Jan Björklund.