Om valet 2006 handlade om kampen mellan arbetslinjen och bidragslinjen och valet 2010 handlade om vilka partier som bäst tog ansvar för ekonomin, kommer riksdagsvalet 2014 att handla om framtiden. I alla fall om Per Schlingmann får som han vill.

– Det ställer krav på oss att inte ha ett kortsiktigt perspektiv. Vi kan inte bara fortsätta på ett gammalt mandat och lyfta fram vad vi har gjort. Väljarna vill veta vad vi ska göra i framtiden, säger Schlingmann.

Sedan han tillträdde som kommunikationschef för Moderaterna för åtta år sedan har Per Schlingmann arbetat i gränslandet mellan kommunikation och politik.

Han är en av arkitekterna bakom de nya Moderaterna och har framför allt gjort sig känd för att förändra partiets språkbruk.
Genom att pränta in begrepp som ”det nya arbetarpartiet”, och infogat begrepp internt i partiet som ”välfärd” och ”den svenska modellen” har han bidragit till att ge Moderaterna en helt annan image.

Partiet har, som han själv beskriver det, utvecklats från ett systemorienterat parti som gynnade de välbeställda, till ett brett, öppet parti, med jobb och allmänintresse i fokus.

Nu vill han att Moderaterna och den borgerliga alliansen likt Socialdemokraterna på första maj förr i tiden, ska gå i opposition mot sig själv.

– Vi ska identifiera problemen och lägga förslag på hur man kan göra något åt dem. Vi ska vara samhällskritiska, lyssna på väljarna och gå i opposition mot saker som utanförskap och otrygghet.

Men ser han inte då en risk att en sådan strategi slår tillbaka på den regering som styrt landet de senaste åtta åren?

– Jag tror att väljarna skriker efter partier som vill lyssna. Det handlar också om att förmedla en berättelse om hur Sverige ser ut år 2014, som delas av fler än de som delar oppositionens berättelse, säger Per Schlingmann.

Att få in unga och människor med invandrarbakgrund på arbetsmarknaden samt att föra fram nya idéer inom vården – inte minst när det gäller folkhälsa – ser han som de allra viktigaste utmaningarna.

Men om man ska vinna framtiden måste man ha med sig de unga. Och om man ser vilka som röstar på Moderaterna är det i hög grad etablerade medelålders människor mitt i livet, knappast de som är under 30.

Per Schlingmann erkänner att detta är ett problem för partiet.

– Unga ser inte att vi pratar om framtidsfrågor. Men samtidigt märker vi att våra frågor som jobb, bostad, Sveriges globala roll och klimatfrågor har ett stort gensvar. Vi måste bli bättre på att adressera de unga, betonar han.

Per Schlingmann nämner tre saker som trots allt kan avgöra valet till borgerlig fördel: alliansens gemensamma politik, den rödgröna oppositionens splittring – och paradoxalt nog – den ekonomiska krisen.

– Väljarna förstår att krisen kommer utifrån. Krisen leder till att den ekonomiska politiken blir viktigare för väljarna, och det tjänar vi på. Och skulle krisen bli värre blir det ännu viktigare med säkerhetsmarginaler. Ansvar belönas av väljarna, säger han.