Uppsalaforskarnas idé om att låta kartlägga samtliga arter i Sverige väckte dåvarande miljöministern Kjell Larssons (S) intresse i slutet på 1990-talet. Initiativet Svenska artprojektet sjösattes år 2002. Sedan dess har Artdatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet kunnat utöka antalet kända arter i Sverige med 2 500, varav 850 är helt nya för vetenskapen.

Men när landsbygdsdepartementet nu låtit göra den första egentliga utvärderingen av projektet, så föreslår utredaren Rolf Annerberg en neddragning av anslagen från 65 till 45 miljoner kronor. Dessutom anser Annerberg att bokutgivningen av prestigevolymerna i serien Nationalnyckeln – en utgivning som har varit kantad av förseningar och höga kostnader – bör upphöra. I stället föreslår utredaren att all publicering av Artprojektets material i framtiden ska ske digitalt.

Förslaget om digitalisering får bland annat stöd från flera av de universitet som nu har yttrat sig om Annerberg förslag. ”Dessa böcker är förvisso i sig imponerande, men utgör en kostnadsmässig mycket ineffektiv kunskapsspridning.” skriver Stockholms universitet.

Däremot får förslaget om att dra ner anslagen med 20 miljoner kronor bred kritik. SMHI kallar förslaget ”olyckligt” och Uppsala universitet är ett av flera lärosäten som ifrågasätter förslaget att sänka ambitionerna. Svenska naturskyddsföreningen, som vill ha kvar bokutgivningen, anser att en nedskärning vore en ”miljöpolitisk skamfläck”.

SMHI vill till och med utöka projektet till att även gälla encelliga arter, så att även plankton skulle ingå.
Det finns dock ett brett stöd för att projektets uppdrag och mål ska preciseras bättre av regeringen. Likaså välkomnas återkommande utvärderingar och ökade krav på återrapportering.

Angående vem som ska ha ansvar för projektet, om den ska finnas kvar vid SLU och Artdatabanken eller flyttas till Naturhistoriska riksmuseet, finns olika åsikter bland yttrandena.

Miljöminister Lena Ek (C) säger till Riksdag & Departement att Svenska artprojektet och Rolf Annerbergs besparingsförslag just nu behandlas i två olika spår – pengar och miljö – i regeringskansliet.

- Den är dels en del av budgetprocessen, men också en del av hur vi ska hantera resultatet i Nagoya om biologisk mångfald. Där man ju har en rapporteringsskyldighet vad gäller nationella arter, säger Lena Ek som i övrigt inte vill kommentera förslagen så länge de är under beredning.

En del av överenskommelsen vid FN:s möte om biologisk mångfald i Nagoya år 2010 var att de deltagande länderna förbinder sig att i de nationella räkenskaperna synliggöra värdet av den biologiska mångfalden och ekosystemtjänster.