För ett år sedan föll en dom som radikalt ändrade straffen för narkotikabrott. Den 16 juni 2011 sänkte Högsta domstolen, HD, straffet från 14 till fyra års fängelse för två personer som smugglat och hanterat narkotika. Därefter har sex domar med liknande innehåll fallit.

Effekten av HD:s domar är att straffen för grova narkotikabrott ska bli mer nyanserade. Svenska domstolar har tidigare dömt ut straff som i vissa fall varit längre än för grova våldsbrott som dråp, grov misshandel och grov våldtäkt. 

Skälet är att domstolarna under årens lopp utvecklat en metod för att bestämma straffen för narkotikabrott. Den utgår från tabeller som är en avvägning mellan sorten narkotika, dess farlighet och hur stor mängd det rör sig om. Tabellerna har haft stort inflytande på straffen. I och med att polis och tull tar hand om allt större partier har straffnivåerna blivit högre.

– Tabellerna kom till i ambitionen att öka rättssäkerheten – att lika fall skulle bedömas lika. Problemet är att andra mjuka faktorer som gärningsmannens roll inte låter sig fångas i tabeller, säger Fredrik Wersäll, president vid Svea hovrätt och regeringens utredare av nya påföljder.

Det innebär att det spelade mycket liten roll om gärningsmannen hade en framträdande position i en organiserad narkotikaliga eller om hans medverkan varit mer blygsam.

Inte heller det faktum att det handlade om missbrukare som hanterat narkotikan för att försörja sig själva med droger hade stor inverkan på straffet. Om mängden och sorten var densamma så blev straffen ofta lika långa.

Högsta domstolen framhöll i sin dom att alla relevanta faktorer ska vägas in, precis som sker vid andra brott. Därmed ska större hänsyn tas till om det handlar om organiserad narkotikahandel samt till gärningsmannens roll och motiv i brottet.

HD slog fast att tabeller kan ha ett värde, men att stirra för mycket på dem och inte titta på andra kanske viktigare faktorer, riskerar att leda till felaktigheter i dömandet.

”Bundenheten vid tabellerna har i en del fall lett till att domstolarnas avgöranden i denna typ av mål har blivit schablonartade och onyanserade”, skrev justitierådet Martin Borgeke i ett yttrande till domen.

Från politiskt håll hade man redan före domen insett att det fanns en skevhet i systemet. Regeringen gav sommaren 2009 en utredare i uppdrag att ta fram förslag på nya påföljder och en del av uppdraget gällde narkotikabrotten och en mer nyanserad mätning av dem.

HD:s domar kom mitt i utredningsarbetet. Och påföljdsutredaren Fredrik Wersäll fick lägga ner pennan. Med HD:s utslag var uppdraget mer eller mindre överspelat och något förslag om narkotikabrotten lades inte fram.

– Utredningens ställningstagande, att inte lägga fram ett förslag i den delen, var självklart avstämt med justitiedepartementet, säger han.

Fredrik Wersäll konstaterar i sin utredning att HD-domen har lett till att straffen för narkotikabrott nu är i linje med riksdag och regerings avsikter för dryga 30 år sedan.

När narkotikalagen skärptes 1981 skrev den dåvarande regeringen att straffen för de grova brotten skulle vara förbehållet de allvarligaste gärningarna – personer som ingick i internationella brottssyndikat och där brotten skett för att ge ekonomisk vinning. Däremot skulle unga personer eller missbrukare inte straffas så hårt vid narkotikabrott.

Men den praxis som domstolarna utvecklade blev en annan – fram till juni 2011 och domen i Högsta domstolen som innebär en kursändring.

Frågan är då om det innebär att människor under en lång tid har dömts till hårdare straff än vad riksdag och regering hade tänkt när lagstiftningen kom till? 

– Det är inte min uppgift att recensera rättsutvecklingen. Det vore fel. Men man kan sträcka sig så långt och säga att vissa av dem som dömts för grövre narkotikabrott har fått något längre straff än vad de skulle ha fått om det hade bedömts i dag, säger Fredrik Wersäll.

Utredningen hade dock funderat på en ny lösning där straffskalan för grovt narkotikabrott delas upp i två delar och att ett nytt brott, ”synnerligen grovt narkotikabrott”, införs.

De högsta straffen på uppemot tio års fängelse skulle då träffa den välplanerade brottsligheten där gärningsmannen haft en avgörande roll. Men en sådan ändring lär få vänta.

Hur angeläget är det att praxis och lagstiftningen är i linje så att det tydlig framgår av lagen vad som gäller.

– Vi får vänta och se. Domstolarnas praxis måste sättas sig. Det är nästan omöjligt att förhålla sig lagstiftningsmässigt till en praxis som är under förskjutning.