Migrationsverkets asylutredningar går allt snabbare. Konsekvensen är att verkets identitetsutredningar har blivit undermåliga och leder till merarbete för polisen.

Det skriver Rikspolisstyrelsen i en rapport till regeringen.

En överväldigande andel av alla som söker asyl i Sverige har varken pass eller andra id-handlingar att visa upp.

Det blir i stället Migrationsverkets uppgift att försöka fastställa deras identitet. Det arbetet är inte sällan mödosamt och tidsödande.

De personer som efter Migrationsverkets prövning av asylskälen får nej förväntas lämna landet.

Det är inte ovanligt att de då väljer att hålla sig undan. I sådana fall kontaktar Migrationsverket polismyndigheterna för att lokalisera den som ska avvisas eller utvisas.

Men det underlag som Migrationsverket då skickar till de olika polismyndigheterna håller inte måttet, anser Rikspolisstyrelsen (RPS).

Alltför ofta har Migrationsverket inte ansträngt sig tillräckligt för att fastställa identiteten på den som ska avvisas ur landet.

Påståenden av den asylsökande ifrågasätts enligt RPS i för liten utsträckning, även om påståendena strider mot känd landinformation. I stället blir det polisens uppgift att göra ännu ett försök att fastställa identiteten.

Dessutom, påpekar RPS, tar inte Migrationsverket tillräcklig hänsyn till verkställbarheten i de avvisningsbeslut man fattar.
Det finns exempel på avlägsnandebeslut till länder dit det i princip är omöjligt att avvisa någon ens på frivillig väg.

”Utsikterna för polismyndigheterna att verkställa avlägsnandebesluten är i dessa fall av naturliga skäl mycket dåliga då mottagandet kräver en medverkan av utlänningen själv””, skriver RPS.

Ett skäl till Migrationsverkets egna identitetsutredningar brister i kvalitet tror RPS kan vara kraven på kortare handläggningstid. Migrationsverket fick tidigare hård kritik för långa handläggningstider, men på senare år har snabbat på sin handläggning väsentligt. Detta har enligt RPS skett till priset av identitetsutredningar som inte håller måttet.

En lösning på problemet skulle enligt RPS vara den norska modellen. I Norge är det Polisens uppgift att utreda asylsökandes identitet, familj och resväg.

Först därefter tar landets motsvarighet till Migrationsverket över utredningen.

Det centrala, menar RPS, är att det är viktigt att ett tillfredsställande arbete med att fastställa identiteten utförs i ett tidigt skede av processen.