Den svenska riksdagen har steg för steg byggt ut antalet sammanträdesdagar och tillhör de parlament i världen som möts flest dagar under året.

– Vi är på god väg att göra verklighet av en riksdag som arbetar året runt, säger talmannen Per Westerberg.

Parlamentens internationella samarbetsorgan IPU i Genève släppte i somras sin Global Parliament Report, som redovisar fakta och trender bland världens lagstiftande församlingar.

För första gången har IPU gjort en sammanställning av hur många dagar per år som parlamenten i världens länder sammanträder, (se kartan). Statistiken visar att endast fyra länder i Europa – Grekland, Italien, Bulgarien och Storbritannien – sammanträder oftare än Sverige.

Hela 39 länder i Europa har färre sessionsdagar per år än Sverige. Glesast mellan sammanträdena är det vid parlamentet i Österrike – som träffa endast 13 dagar per år.

– Det är resultatet av parlamentskulturer i olika länder. Men vi ser en trend bland parlament i Europa att antalet sammanträdesdagar per år blir allt fler. Sverige visar vägen, säger Andrew Richardson, chef för forskningsenheten vid IPU, som sammanställt rapporten.

När kammaren öppnar den 18 september har det varit sammanträdesfritt i nästan tre månader. Många skrockar högt när de talar om den långa ledigheten som ett av de främsta skälen för att bli ledamot.

Man kan hävda att landets heltidsarvoderade parlamentariker har en längre sammanhängande ledighet än de allra flesta svenskar – rent av längre än lärarkåren. Men i praktiken ser det inte ut så.

En gång var det inget heltidsjobb att vara riksdagsledamot. När tvåkammarriksdagen infördes 1867 och Sverige började med årliga riksdagar sammanträdde riksdagen enbart under det första halvåret. Sedan andra världskriget började man sammanträda även under en höstsession på tre månader.

Och faktum är att ”sommaruppehållet” successivt blivit allt kortare. Från och med hösten 2006 har kammararbetet i juni flyttats framåt mot midsommar, och kammaren öppnar tidigare i september.

Efter midsommar har det blivit mer eller mindre obligatoriskt för de flesta riksdagsledamöter att delta vid Almedalsveckan i Visby i början av juli.
Därefter inträffar några lugnare veckor.

Under några få veckor i juli står det politiska Sverige väldigt still. Men någon längre semestervila för ledamöterna är det i praktiken inte frågan om.

Tidigare har det varit uppehåll i kammarens verksamhet i augusti och september, men numera är även dessa månader öppna för interpellationsdebatter.

Under sensommaren reser ledamöterna ofta på studieresor och besöker organisationer, företag och myndigheter. De arbetar också hemma i valkretsen, träffar väljare och ägnar sig åt partiarbete.

Redan tidigt i augusti börjar också arbetet inom partierna – både för regeringspartierna och oppositionen – att förbereda höstbudgeten och skuggbudgetar till densamma. Ett arbete som redan har pågått sedan försommaren på de ansvariga fackdepartementen.

I den översyn som pågår av Riksdagsordningen kan det bli aktuellt med motionstid över hela året, något som kan  bidra till att minska arbetsbelastningen i samband med den allmänna motionstiden och göra riksdagen än mer till en verksamhet året runt.

Arbetet i riksdagen går allt fortare, kraven är höga på att riksdagsledamöter jämt är uppkopplade och det har skett en professionalisering av rollen som ledamot, anser Per Westerberg.

– När jag första gången kom som ersättare till riksdagen 1977 fanns det närmast ett krav på sidoarbete och man arvoderades inte under hela året. I dag är det många som ser det som jävigt med yrkesverksamma ledamöter.