I Sverige finns bortåt 10 000 dammar. Av dessa är 190 vattenkraftsdammar på15 meter eller högre. En olycka i form av ett dammbrott kan få allvarliga konsekvenser. Över 500 av Sveriges dammar bedöms orsaka stora konsekvenser om de skulle brista till följd av läckage eller dålig stabilitet.

Dammsäkerheten regleras framför allt genom miljöbalken och det är länsstyrelserna som ansvarar för tillsynen. Problemet är att i praktiken är den tillsynen mycket begränsad och lite tid läggs ned på egeninitierad tillsyn.

Med tanke på vad som kan stå på spel och för att få en högre dammsäkerhet föreslår Dammsäkerhetsutredningen att det införs ett obligatoriskt klassificeringssystem utifrån vilken skador en olycka kan orsaka. Systemet ska innehålla tre säkerhetsklasser, A, B och C. Där A bedöms ha störst konsekvenser vid en olycka.

Det blir dammägarens ansvar att skriva en utredning om konsekvenserna av ett dammbrott. Tillsynsmyndigheten – länsstyrelserna – ska därefter fatta beslut om vilken av de tre säkerhetsklasserna som är lämplig.

Ägaren blir också skyldig att genomföra egenkontroll av dammarna och rapportera till länsstyrelserna. I en databas ska svenska dammars säkerhetsklass och tillsyn föras in. Svenska kraftnät får ansvar för databasen.

För att ytterligare öka säkerheten föreslår utredningen att kompetensen vid länsstyrelserna höjs. Det ska ske genom att handläggare som enbart arbetar med dammsäkerhet anställs i åtta län, företrädesvis i Norrland.

Svenska Kraftnät ska även fortsättningsvis ha till uppgift att främja dammsäkerheten och ha en tillsynsvägledande roll. Mot detta protesterar Svenska Kraftnät i ett särskilt yttrande.

Svenska Kraftnät anser att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) är bättre lämpat för tillsynsvägledning och för att främja dammsäkerheten. Det är, menar man, bättre att en renodlad förvaltningsmyndighet får det ansvaret än ett affärsdrivande verk.