– Alla andra partier verkar hänga med i utvecklingen mot högre utbildning, men inte S. Partiet har anmärkningsvärt låga siffror, säger Henrik Oscarsson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Utbildningsnivån i det svenska samhället har ökat snabbt. I dag har mer än var tredje svensk akademiska studier bakom sig, och var fjärde har en akademisk examen.

Denna trend återspeglas också i riksdagen. Efter valet 1988, året då vi för första gången fick sex partier i riksdagen, hade 52 procent av ledamöterna någon form av högskoleutbildning.

Men skillnaden mellan partierna var stor också då. Hos den socialdemokratiska riksdagsgruppen hade 38 procent akademiska studier bakom sig, hos Centern 37 procent, Folkpartiet 61 procent, Moderaterna 70 procent, Vänsterpartiet 79 procent och Miljöpartiet 94 procent.

Riksdag & Departements undersökning av hur det ser ut i riksdagen 2011 visar ett liknande mönster: Andelen ledamöter med någon form av högskolestudier ligger nu på 74 procent. Andelen ledamöter med minst två års högskolestudier ligger på 70 procent.

– Vi har i dag tämligen välutbildade riksdagsledamöter jämfört med hur det sett ut genom historien, säger Patrik Öhberg, doktor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Om man granskar hur det ser ut parti för parti har Socialdemokraterna gått fram, men ligger fortfarande klart lägst, med 51 procent akademiker. Om man dessutom tittar på hur många i dagens S-riksdagsgrupp som har minst två års högskolestudier rör det sig om 46 procent.

Högst i undersökningen ligger Miljöpartiet med 100 procent av ledamöterna med någon form av högskolestudier, följt av Folkpartiet med 92 procent och Kristdemokraterna med 89 procent.

Det parti som står för den största förändringen jämfört med hur det såg ut i riksdagen 1988 är Centern: 37 procent av ledamöterna då, 87 procent av ledamöterna nu.

Att Miljöpartiet och Folkpartiet ryckt fram och blivit alltmer utpräglade akademikerpartier förvånar inte Henrik Oscarsson, som ser detta som en spegelbild till vilka partier som hans studenter sympatiserar med. Däremot pekar han på Socialdemokraternas jämförelsevis låga utbildningsnivå som det mest intressanta i undersökningen.

– Bristen på akademiker i riksdagen kan vara en förklaring till att man förlorar röster i storstäderna. Väljarna känner inte igen sig i företrädarna, säger han.

Anledningen till att Socialdemokraterna har haft svårare att fånga upp akademiker till partiet tror Henrik Oscarsson beror på att partiet har haft svårt att tänka om efter att ha suttit så länge vid makten.

– Under 1990-talet outsourcade flera partier sin idéutveckling till tankesmedjor i stället för att plocka in folk från universiteten. Där bröts en viktig länk mellan partier och tänkande intressen

Han ser Rut-debatten som ett exempel på där Socialdemokraterna har brustit i sin omvärldsbevakning, och inte lyckats fånga upp hur många människors vardag ser ut.

– Men vi vet inte om det beror på få sossar med akademisk bakgrund eller om det beror på det långa maktinnehavet.

Det finns många personer med Socialdemokratisk profil vid landets universitet och högskolor, påpekar Henrik Ekengren Oscarsson, men de plockas inte upp av partiet. I stället ser han en trend att det är personer inifrån rörelsen som gör karriär i partiet, inte personer som kommer in lite grand från sidan.

Vänsterpartiet har också halkat efter utvecklingen. Partiet har samma utbildningsnivå i dag som 1988.

Att det finns olika kulturer i olika partier framgår tydligt av statsvetaren Katarina Barrling Hermanssons avhandling från 2004.

Hon kom fram till att Moderaterna och Socialdemokraterna är de partier med starkast kollektivism och hierarkier, vars representanter upplever det som allra svårast att gå emot partiets normer. Däremot har Moderaterna en annan syn på högre utbildning.

Folkpartiet och Vänsterpartiet befinner sig i andra änden av skalan och är de partier som är mest öppna för individualister och frifräsare. Kristdemokraterna och Centerpartiet ligger någonstans mittemellan.

Centerpartisterna har traditionellt varit trygga i det erfarenhetsbaserade och långt ifrån akademierna. Samtidigt har det funnits mer av ett akademikerkomplex i Centern. Det skulle kunna vara en förklaring till att partiet under senare år mer aktivt dragit till sig personer med akademisk utbildning, säger hon som en kommentar till Riksdag & Departements undersökning.

Miljöpartisterna är enligt Katarina Barrling Hermansson de mest uttalade individualisterna, och deras kärnfrågor klimat och miljö ligger nära forskning och akademiska studier.

Även synen på utbildning skiljer sig åt mellan partierna, säger hon.

– Det finns en jantelag i alla partier, men den är ovanligt uttalad inom Socialdemokraterna. Det finns en uppfattning om att ingen ska vara förmer. I mitt intervjuarbete inför avhandlingen stötte jag på ledande Socialdemokrater som sade att det inte var någon fördel att ha akademisk kunskap.

– Det är ett problem för Socialdemokraterna om de inte är i takt med en tidsanda där det blir allt viktigare med akademiska studier, säger Katarina Barrling Hermansson.

Dessutom tror hon att bilden av S som ett parti som byggde upp ”okunskapsskolan” också kan påverka partiets attraktionskraft.

För 40 år sedan var det Socialdemokraterna man gick till om man ville göra karriär. I dag kanske man hellre går till ett annat parti. Eller väljer en helt annan karriärväg, säger Katarina Barrling Hermansson.

Hon noterar också att över hälften av Sverigedemokraternas företrädare i riksdagen är akademiker, trots att partiet har starkast stöd av väljare med låg utbildning.

Frågan är till sist vilken betydelse det har för politikens innehåll om ett land har högutbildade politiker eller ej. Frågan är svår att svara på. Enligt vissa internationella undersökningar finns det ett samband mellan utbildningsnivå på politiker och graden av tillväxt i ett land.

Patrik Öhberg, som själv nyligen doktorerat med en avhandling om politikers karriärvägar, konstaterar att svenska parlamentariker i högre utsträckning är mer lika sina väljare än i många andra länder.

Trots att utbildningsnivån har höjts i Sverige är det få riksdagsledamöter med doktorsgrad och dubbla examina från olika universitet.

– Våra parlamentariker har helt klart en lägre utbildningsnivå än i exempelvis det franska parlamentet eller den amerikanska kongressen. Men det går ju inte dåligt för Sverige, vi är ju trots allt ett ganska välmående land. Det är väl som Aristoteles har sagt, att politik är ingen exakt vetenskap, det handlar om omdöme, säger Patrik Öhberg.