Socialtjänst, skola och polis har även tidigare samarbetat med varandra när det gäller unga kriminella, men i det nya projektet har samarbetet och informationsutbytet varit mer välkoordinerat än tidigare. Ungdomarna har gett sitt samtycke till att myndigheterna får utbyta information på ett sätt som annars strider mot sekretesslagstiftningen.

– Det nya i det här projektet är att vi har kunnat samarbeta utifrån individens behov.  Vi har kunnat koncentrera oss på vad den unge explicit behöver för att komma ur sin livsstil, säger rikspolischef Bengt Svensson som tillsammans med Socialstyrelsen redovisade projektets resultat tidigare i dag.

Det är socialtjänsten som koordinerar verksamheten och utarbetar en individuell åtgärdsplan för ungdomarna. Målgruppen har varit personer i åldrarna 15 till 25 år som befinner sig i riskzonen för att dras in i ett kriminellt liv, och även vissa yngre personer har deltagit. Hittills har ett nittiotal ungdomar, de flesta av dem pojkar, kunnat hjälpas.

Enligt utvärderingen tycks projektet ge konkreta resultat. Hos många av ungdomarna har kriminaliteten sjunkit kraftigt, även om det har varit svårt att utesluta om även andra faktorer har spelat in. Modellen har också fått spridning, trots att den än så länge har befunnit sig på ett teststadium. Och engagemanget har varit stort enligt barn- och äldreminister Maria Larsson.

Planen är nu att det ska bli en permanent verksamhet i kommunerna där modellen har testats. Men regeringen har inte avsatt några pengar för projektet och enligt Maria Larsson finns det heller inget sådant behov.

– Det här kommer att innebära en vinst, det är jag övertygad om. Det är väl investerade pengar för kommunerna. Om de här ungdomarna blir kriminella så kommer det att kosta samhället väldigt mycket pengar, säger Maria Larsson och berättar att dygnskostnaden för en ung kriminell kan ligga på 6 000 kronor.

Hon ska nu tillsammans med justitieminister Beatrice Ask fundera över hur modellen kan spridas i hela landet och vilka hinder som finns för att den ska fungera bra.

– Det är viktigt att alla inblandade myndigheter är med från början. Många har pekat på att skolan ibland inte har varit tillräckligt delaktig och det är en av de saker som vi behöver titta vidare på, säger Maria Larsson.

Ett annat hinder kan vara att ungdomarna, som lagstiftningen ser ut i dag, måste ge sitt medgivande för att samarbetet mellan myndigheterna ska bli möjligt. Anledningen är att information som myndigheterna delger varandra om den unge personen kan vara sekretessbelagd. Regeringen utreder just nu ändringar i sekretesslagstiftningen.

Rikspolischef Bengt Svensson medger att vissa ungdomar inte har gett något samtycke och därför inte kunnat delta, och att andra har dragit tillbaka sitt samtycke efter en tid och lämnat projektet.

– Myndigheter måste alltid göra en avvägning mellan vad de vill göra och den enskildes integritet. I det här fallet så tycker jag kanske inte att det är så integritetskränkande att vi vill hjälpa de här ungdomarna. Men det är en politisk fråga och vi rättar oss efter den lagstiftning vi har att följa, säger Bengt Svensson, och tillägger:

– Men jag vill inte överdriva den här aspekten. Vi motiverar de här ungdomarna att ge sitt samtycke och berättar vilka konsekvenserna blir om de inte kan bryta sin livsstil. Jag tror att det är väldigt få som egentligen vill vara kriminella.