– Cyklingen måste ses som en potential i kollektivtrafiken. Man kan inte se den som ett problem när man säger att man vill fördubbla kollektivtrafiken, säger Kent Johansson.
Hösten 2011 när Lena Ek blev miljöminister ersatte han henne som ledamot för Centerpartiet i EU-parlamentet. Då hade Kent Johansson redan hållit på i ett år med regeringsuppdraget att utreda cyklandet, med uppgift att föreslå åtgärder som ökar cyklandet och göra det säkrare.

I slutet av oktober ska han föreslå att det byggs nya cykelpendlarleder eller cykelvägar, som inte självklart följer sträckningen på närmast befintlig bilväg. De ska underlätta för cykelpendling mellan olika orter, också då de råkar ligga i olika kommuner.

– Hittills har man alltid byggt cykelbanor i anslutning till vägarna eftersom bilen är måttet vid planering av tätorter och bostadsområden. Man måste väga in även utgångspunkterna för dem som promenerar eller cyklar, säger han.

Det anser även Anna Niska (bilden), forskare på Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) som under sommaren skickat in synpunkter till utredningen trots att den ännu inte är klar.

– Jag hoppas att man ska börja tänka mer långsiktigt. I dag är det väldigt tydligt att man underskattar komplexiteten i cykelplaneringen. Det blir quickfix-lösningar, ofta med dåliga underlag om hur många som cyklar, och på vilka sträckor. Egentligen vet man ingenting, säger Anna Niska.

VTI skriver i sitt yttrande i somras att samma lagstiftning borde gälla för byggandet av allmän cykelväg som vid byggande av allmän bilväg. Då skulle enskilda markägare inte kunna förhindra att ett mer sammanhängande cykelvägnät byggs ut.

– När man bygger väg anses det som allmännytta och därför har man rätt att köpa upp mark, men det gäller inte för cykelvägar, säger Anna Niska.

VTI:s uppfattning att cykelvägnätet måste hänga ihop så att det är uppenbart hur man ska cykla i korsningar med bilvägar är helt i linje med utredaren Johanssons tankar, även om han inte vill avslöja exakt hur hans kommande förslag ser ut.

Trafiksignaler bör ställas om och förses med slingor i marken, så att de reagerar på mopeder och cyklar så att ljuset slår om till grönt, som för bilar.

VTI vill också ha nationella riktlinjer för cykelparkeringar som ska vara underlag för kommunernas parkeringsnormer, speciellt i anslutning till platser där kollektivtrafiksresenärer byter färdmedel. Det finns i enstaka kommuner som Lund, men det saknas nationella riktlinjer.

– Om dem blir det ofta diskussion om det är kommunens ansvar, eller trafikhuvudmannens eller fastighetsägarens, säger Anna Niska.