Riksdag & Departement har sedan sex år tillbaka följt regeringens vallöften för att reda ut vilka som infriats, vilka som påbörjats och vilka som inte genomförts alls.
Efter maktskiftet 2006 rivstartade alliansregeringen och genomförde en rad vallöften, inte minst på området skatter och arbetsmarknad.

Efter endast ett år vid makten var 50 av 131 löften avbockade, medan ytterligare 54 var påbörjade.
En anledning var att de fyra borgerliga partierna hade förberett sig under lång tid och formulerat ett gemensam manifest.

Det säger statsvetaren Elin Naurin, som skrivit sin doktorsavhandling om just vallöften.

– Man var sammanpratade och visste hur man skulle gå till väga när man kommit till makten. Hade de inte haft det gemensamma manifestet och endast gått fram med partiernas enskilda manifest hade betydligt färre vallöften kunnat uppfyllas.

Facit efter det fjärde året var 103 infriade löften, 20 påbörjade och 8 löften som inte kunde infrias.
Några löften som gavs inför valet 2006 gick inte att infria eller ansågs vara alltför kostsamma.
Till den första kategorin hörde sänkt arbetsgivaravgift i tjänstesektorn, som regeringen fick dra tillbaka på grund av EU-regler.

Till den andra kategorin hörde avskaffandet av värnskatten, en reform som kostnadsberäknades till 4,5 miljarder per år.

Det är svårt att göra en exakt jämförelse mellan hur framgångsrika svenska regeringar har varit när det gäller att infria vallöften.

I Elin Naurins avhandling analyserades de socialdemokratiska regeringarna 1994–2002. Hennes slutsats var att dessa regeringar höll sina vallöften i mycket stor utsträckning, trots att många väljare tror motsatsen.
Studier från både Nederländerna och Irland visar att koalitionsregeringar generellt sett har svårare att uppfylla vallöften än majoritetsregeringar.