Efter tre år i Sverige varken studerar eller arbetar var tredje kvinna som har invandrat som anhörig. Dessutom är sysselsättningsgapet mellan invandrade män och invandrade kvinnor 10 procentenheter till männens fördel.

– Det finns en myt om att den här gruppen kvinnor inte vill, inte kan och inte får arbeta. Men det stämmer inte. Utrikesfödda söker faktiskt jobb i större utsträckning än inrikesfödda, säger utredaren Elin Landell (bilden).

Mycket av åtgärderna för att introducera invandrare på den svenska arbetsmarknaden är riktade mot dem som har fått flyktingstatus och dessutom är män. Men faktum är att antalet anhöriginvandrare, som till stor del består av kvinnor, är mycket större. Förra året beviljades exempelvis omkring 13 000 personer uppehållstillstånd av flyktingsskäl medan mer än 32 000 fick stanna eftersom de har anhöriginvandrat.

– Arbetsförmedlingen har inte prioriterat den här gruppen. Bland anhöriginvandrare har var tredje försörjningsstöd de första åren i Sverige, säger Elin Landell.

Dessutom möts nyanlända kvinnor inte sällan av motstridiga incitament i Sverige. Å ena sidan förväntas de arbeta. Å den andra sidan erbjuds de vårdnadsbidrag om de är hemma med sina barn. Dessutom har de rätt till full föräldrapenning även om deras barn är födda utomlands och är i femårsåldern. Har man ett par barn kan det innebära en mycket lång föräldraledighet.

Utredningen har redan i ett tidigare delbetänkande föreslagit att nyanlända ska få färre föräldradagar av det skälet. Eftersom den första tiden i det nya landet inte sällan är avgörande för hur det ska gå senare, riskerar föräldradagarna att bli en kvinnofälla.

För att vända utveckling föreslår utredningen därför bland annat en introduktionsgaranti för nyanlända anhöriginvandrare som inte omfattas av etableringslagen (som vänder sig till dem som fått uppehållstillstånd av flyktingskäl). Garantin ska omfatta svenska för invandrare (sfi) och ”arbetsförberedande insatser” under maximalt två år.

Dessutom ska kommunerna få höjd ersättning med 8 000 kronor per vuxen för utökat språkstöd, även på det egna modersmålet. Det ska också vara möjligt att delta i etableringsinsatser på deltid, för att bättre anpassa verksamheten för småbarnsmammor.

Arbetsförmedlingen ska även ske på ett mer könsneutralt sätt än i dag och kommunernas aktiveringskrav bör riktas till både män och kvinnor.

Introduktionsgarantin och den höjda ersättningen till kommunerna innebär ökade kostnader för staten. Kommunerna får 90 200 kronor per vuxen de tar emot, jämfört med dagens 82 200 kronor om året. Totalt beräknas schblonersättningen kosta 96 miljoner kronor mer per år.

På lång sikt, resonerar utredningen, kommer satsningen att betala sig. Förslagen kommer att leda till ökad sysselsättning bland nyanlända kvinnor. När fler personer arbetar, ökar skatteintäkterna samtidigt som utbetalda bidrag minskar.

– Integrationspolitiken kommer att vara ett reformområde under lång tid. Men faktum är att de senaste sex kvartalen har utlandsfödda kvinnors deltagande på arbetsmarkanden ökat. Det är bland annat tack vare Rut-tjänster, säger integrationsminister Erik Ullenhag (FP) som på tisdagen tog emot utredningen.