Vattenfalls förvandling till en europeisk kolkraftsjätte har många gånger försvarats på svensk hemmaplan, inte minst av förra vd:n Lars G Josefsson, med att bolagets utveckling av CCS-tekniken ligger i framkant.

Carbon capture and storage, CCS, ska förvandla kolkraften från en smutsig koldioxidproducent till en miljövänlig energikälla genom att fånga in koldioxiden och därefter lagra den i marken.

Men den tyska inrikespolitiken har inte gått Vattenfalls väg vad gäller CCS. Trots att Vattenfall ”bedriver aktiv omvärldsbevakning och håller kontakt med beslutsfattare” (årsredovisningen 2010) för att minimera de politiska riskerna, så är motståndet mot koldioxidlagring för stort i Tyskland för att Vattenfall ska våga genomföra nästa stora steg i CCS-satsningen.

I slutet av september i år avvisade det tyska parlamentet förslaget till en CCS-lag som skulle möjliggöra koldioxidlagring i berggrunden.

Vattenfall har nu beslutat att avbryta sina stora planer på en CCS-anläggning, en planerad investering på 14 miljarder kronor varav 1,9 miljarder är EU-bidrag, i Jänschwalde.

Boo Ehlin, presschef på Vattenfall, säger att beslutet är väldigt tråkigt.
– Vi tror ju på tekniken. Det här skulle bli den stora investeringen. Men det är bara att acceptera det politiska läget. Pengarna går i stället till förnybar energi, framför allt vind, säger han.

Kvar i Tyskland finns pilotanläggningen Schwarze Pumpe söder om Berlin. I övrigt finns ett par projekt där Vattenfall är inblandat, bland annat vissa planer i Danmark som skjutits framåt i tiden. Nyligen gick bolaget in i ett brittiskt CCS-projekt i västra Yorkshire vid kolkraftverket Ferrybdride.

– Men det är väldigt mycket mindre än Jänschwalde, säger Boo Ehlin.

Vattenfalls mål för att minska sina koldioxidutsläpp fram till år 2020 ligger kvar, trots CCS-bakslaget. Då ska utsläppen ha minskat från 90 till 65 miljoner ton, vilket bland annat ska ske genom försäljning av kolkraftverk.

Men från och med år 2020 har Vattenfall med CCS som en viktig faktor i sin omställningsplan för att minska koldioxidutsläppen. År 2030 ska CCS-tekniken användas vid hälften av kolkraftsproduktionen, enligt planerna i årsredovisningen från 2009.

Hur staplarna ska ritas om är oklart, men klart är att övriga CCS-projekt än så länge är mindre och en tidsplan som inte klarar att uppfylla de målen.